Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Christmas Fair | klassisk | Eric XIV, King of Sweden | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
August Hagborg
1852 - 1925,Swedish painter. He studied at the Konstakademi in Stockholm (1871-5), then went to Paris in the autumn of 1875, where he lived until 1909. He began to exhibit at the Salon as early as 1876 and became one of its most industrious contributors. In 1877 he showed at the Salon his painting Waiting (1877; priv. col., see S. Strembom: Konstnersferbundets historia [History of the Federation of Artists], i (Stockholm, 1945), pl. 35), developed from a study made in Bohuslen on the west coast of Sweden. It shows a young fisherman's wife, her child on her arm, gazing out over the sea and waiting for her husband. This introduced what was to become Hagborg's favourite subject-matter: the fishing community, mostly in Normandy and Brittany. Typical elements of his paintings are young women, depicted in idealized and heroic manner, in theatrical poses, and a realistic background, usually of shallow beaches at ebb tide; in his later works, he painted in more delicate and exquisite, silvery colours.
Galland Pierre Victor
Geneve 1822-Paris 1892 He studied metalwork with his father Jacques Galland, an accomplished goldsmith, until age 16. He then entered the studio of Henri Labrouste to study architecture. After two years of training, Labrouste encouraged him to pursue his interest in decorative painting under the direction of Michel-Martin Drolling. In 1843 the decorative painter Pierre-Luc-Charles Ciceri (1782-1868) hired Galland to assist with the painting of figures, flowers, garlands and fruit. He worked again with Labrouste, in 1848, on the decoration of the national festival, the F?te de la Concorde.
Tommaso Minardi
1787-1871 Italian painter, draughtsman, teacher and theorist. He studied drawing with the engraver Giuseppe Zauli (1763-1822) who imbued Minardi with his enthusiasm for 15th-century Italian art and introduced him to his large collection of engravings after the work of Flemish artists such as Adriaen van Ostade. However, Minardi was strongly influenced by the Neo-classical painter Felice Giani, who ran a large workshop in Faenza, and whose frescoes of mythological scenes (1804-5) at the Palazzo Milzetti he saw being painted. In 1803 he went to Rome on an annual stipend provided by Count Virgilio Cavina of Faenza (1731-1808), and he received (1803-8) additional financial assistance from the Congregazione di S Gregorio. He was given the use of Giani's studio and through him met Vincenzo Camuccini who, with Canova, dominated the artistic establishment in Rome at that time. Although Minardi learnt the precepts of Neo-classicism from Camuccini, he did not share his interest in heroic art. His first works done in Rome show his interest in the theme of master and acolyte. In Socrates and Alcibiades (1807; Faenza, Pin. Com.), for example, he has included himself among a group of elderly philosophers and young students who are placed on either side of a portrait bust of Zauli. He sent this drawing to his patrons, the Congregazione di S Gregorio, no doubt to reassure them of his aptitude and moral correctness. Supper at Emmaus (c. 1807; Faenza, Pin. Com.) was another painting destined for the same patrons. The confined pictorial space, with a single source of light entering through a small window, and the casual poses of the figures are reminiscent of Flemish art and of the works of the northern Caravaggisti, familiar to the artist through engravings.